Exempel på anmälningspliktiga verksamheter är mekaniska verkstäder, bensinstationer, asfaltverk, bilskrot, fordonstvättar, kemtvättar, sortering eller krossning av berg eller andra jordarter, samt verksamheter som förbrukar mer än 500 kg organiska lösningsmedel per år. Anmälningsplikt gäller även vid till exempel efterbehandling och sanering av förorenade områden.

Övertar du en miljöfarlig verksamhet som har tillstånd eller som har anmälts ska du så fort som möjligt upplysa miljöavdelningen om det. Det krävs ingen ny anmälan om verksamheten inte förändras.

Din anmälan ska skickas till miljöavdelningen senast sex veckor innan verksamheten eller ändringen påbörjas. Enklare anmälningsärenden brukar handläggas på kortare tid och då får verksamheten påbörjas direkt efter att beslut är taget.

Bygg- och miljönämnden genom miljöavdelningen är ansvarig för tillsyn av miljöfarliga verksamheter i kommunen. Det betyder att miljöavdelningen kontrollerar att:

• verksamheterna inte bryter mot miljöbalkens bestämmelser eller syftet med miljöbalken
• verksamheterna inte bryter mot förordningar, föreskrifter eller beslut utfärdade med stöd av miljöbalken
• det finns en fungerande egenkontroll.

I tillsynen kan miljöavdelningen granska rapporter och göra föranmälda eller oanmälda inspektioner. I tillsynen ingår också bland annat handläggning av anmälningar, tillstånd och klagomål.

Miljöavdelningen kan lämna råd och information, men kan också förelägga om åtgärder. Om miljöavdelningen misstänker brott mot miljöbalken som är straffbart, är vi skyldiga att göra en åtalsanmälan.

1. Följ de villkor och förelägganden som gäller för din verksamhet.
2. Tänk på att göra årlig miljörapportering till myndigheter om sådana krav gäller för din verksamhet.
3. Meddela tillsynsmyndigheten om det inträffar utsläpp/incident.
4. Meddela tillsynsmyndigheten om du planerar förändringar av verksamheten.
5. Ha ett anpassat och uppdaterat egenkontrollprogram som du följer för din verksamhet.

Om du driver en miljöfarlig verksamhet ska du bland annat ha kunskap om kemikaliehantering, farligt avfall och egenkontroll.

Det är viktigt att avveckling av verksamheter sker med eftertanke för att undvika miljöskador och framtida kostnader för kommande företag och fastighetsägare.

Checklista inför nedläggning:

• Hur ska processutrustning tas om hand (gäller även tömning av bad, hydrauloljor och andra vätskor)
• Hur ska energianläggningen för verksamhetens produktion och uppvärmning tas om hand?
• Hur ska avveckling och rengöring av processavloppsvatten och eventuella reningsanläggningar med kemikalier och slam göras?
• Hur ska kemiska produkter, restprodukter, avfall och farligt avfall tas omhand? Detta gäller även rengöring och/eller borttagande av tankar och oljeavskiljare)
• Vem tar hand om luftreningsutrustning och rengöring av ventilation?

Om du planerar att lägga ned en miljöfarlig verksamhet, ska du kontakta miljöavdelningen i god tid innan nedläggning.

Enligt miljöbalken ska tillsynen delvis finansieras genom avgifter. Därför tar miljöavdelningen ut en tillsynsavgift för det arbete vi utför, enligt den taxa som bestämts av kommunfullmäktige. Det kan vara en årlig tillsynsavgift eller en timavgift. Beloppet bestäms av vilken typ av verksamhet som bedrivs samt dess omfattning.

Riksdagen har beslutat om 15 nationella miljömål varav ett är en giftfri miljö. För att uppnå detta är det väsentligt att alla, även hushållen, minskar sin kemikalieanvändning och använder så miljövänliga preparat som möjligt. Som privatperson kan man göra aktiva val och tänka på vilka produkter man ska köpa till hushållet och hur man hanterar dem. Det är också viktigt att använda produkter som kan sorteras och lämna farligt avfall till kommunens miljöstationer och så vidare.

Så målar du miljöanpassat

Bygg- och miljönämnden ansvarar för tillsyn och kontroll av kemikaliehanteringen i kommunen. Nämndens tillsynsarbete utförs genom förebyggande och kontrollerande åtgärder för att förhindra skador på människa och miljö. Tillsynen innebär kontroll av att olika produkter och bekämpningsmedel är godkända, att försäljningstillstånd finns och att märkning, hantering och förvaring sköts på rätt sätt.

EU:s förordning REACH ska skydda människor och miljö från kemiska risker. Reglerna handlar om att vid behov registrera, utvärdera, godkänna och begränsa kemiska ämnen inom EU. En nyhet med REACH är att kemiföretagen, det vill säga främst tillverkare inom EU och importörer till EU blir skyldiga att testa och bedöma riskerna med kemiska ämnen på marknaden.

Tvättar du bilen på gatan rinner tvättvattnet ner i dagvattenbrunn eller dike och orenat ut i närmaste vattendrag.

Gör-det-själv-hall

När du tvättar bilen är det bästa att åka till närmaste automattvätt eller gör-det-själv-hall. Dessa har så kallade oljeavskiljare, där oljor och metallhaltigt slam skiljs bort från vattnet, som sedan går vidare till reningsverket. Kommunen tar sedan hand om oljan och det farliga slammet från oljeavskiljarna för destruktion på ett miljösäkert sätt. En del automattvättar har, förutom oljeavskiljare, ett eget litet reningsverk som ytterligare renar vattnet. Dessutom återanvänds en stor del av vattnet i tvättautomaten. Idag finns det även miljömärkta tvätthallar.

Både i bilschampo och avfettningsmedel finns ämnen, t.ex. tensider, som kan skada eller störa djur och växtlivet i vattenmiljön. Även miljöanpassade bilschampo, tvåltvättmedel och såpa innehåller sådana tensider. Fördelen med miljöanpassade schampon är att deras tensider lättare och snabbare bryts ner i reningsverk och i naturen. Om du tvättar själv, använd miljöanpassat avfettningsmedel och bilschampo. Detta är ofta ett krav på tvätthallarna.

Som företagare har du ansvar för att de ämnen du tillverkar, släpper ut på marknaden och använder inte har några skadliga hälso- och miljöeffekter, och att varningsmärka produkter som kan vara skadliga för människa och miljö.

Den statliga Kemikalieinspektionen övervakar att produkter är märkta på rätt sätt och att tillverkare och importörer har det underlagsmaterial som behövs för att märka produkterna. Bra information om kemikalier och märkning finns på kemikalieinspektionens webbplats.

I hemmet och på fritiden används en hel del olika produkter som är miljö- eller hälsoskadliga, till exempel färger, lösningsmedel, fotokemikalier, bekämpningsmedel och oljor. Rester av sådana kemikalier ska samlas upp och lämnas in till en miljöstation.

I första hand bör man minska användningen av kemikalier och välja de som är minst skadliga. Idag finns det möjlighet att välja allt fler produkter som är miljömärkta med Svanen, EU-blomman eller Bra miljöval.

I miljölagstiftningen står det att användning av kemiska produkter som kan befaras medföra risker för människors hälsa eller miljön ska undvikas om produkterna kan ersättas med sådana som kan antas vara mindre farliga.

Sedan den 1 oktober 2021 är det förbjudet att använda växtskyddsmedel inom följande områden:

• På ängs- eller betesmark som inte är lämplig att plöja men som kan användas till slåtter eller bete (undantag kan ges för punktbehandling).
• På skolgårdar eller gårdar till förskolor eller på lekplatser som allmänheten har tillträde till.
• I parker, trädgårdar eller andra områden som i första hand är avsedda att vara rekreationsområden som allmänheten har tillträde till.
• Inom koloniträdgårdsområden eller i växthus som inte används yrkesmässigt. På tomtmark för bostadshus eller på krukväxter i hemträdgårdsmiljö.
• På växter inomhus utom i produktionslokaler, lagerlokaler och liknande.

Kemikalieinspektionen har beslutat om ämnen som är undantagna från förbudet.

Den som avser att sprida växtskyddsmedel på områden där allmänheten får färdas fritt, med undantag för åkermark, ska innan spridningen sker informera om den på väl synliga anslag.

Undantag från information till allmänheten kan göras för sådan spridning som har karaktär av punktbehandling och som har en sådan begränsad omfattning att människors hälsa och miljön inte riskerar att skadas.

Om du ska sprida en biocidprodukt på en plats som allmänheten har tillträde till måste du skriftligen underrätta Miljöavdelningen om bekämpningen. Biocidprodukter är alla bekämpningsmedel som inte är växtskyddsmedel. Exempel på biocidprodukter är desinfektionsmedel, träskyddsmedel, råttgift och båtbottenfärger.

Underrättelsen ska skickas omedelbart efter spridning och innehålla följande uppgifter:

• Företagsnamn, telefonnummer, adress och e-post till den som sprider biocidprodukter samt kontaktuppgifter till den för vars räkning spridningen sker.
• Syftet med bekämpningen, exempelvis bekämpning av råttor.
• Biocidproduktens namn och registreringsnummer.
• Mängd biocidprodukter som använts eller beräknas att användas vid spridningen. Informationen anpassas med hänsyn till vilken spridningsmetod som används. Vid råttbekämpning ska exempelvis antal betesstationer redovisas.
• Tidpunkt eller beräknad tidsperiod för spridningen.
• Plats för spridningen. Karta eller beskrivning till exempel betesstation 1 är utplacerad i källaren och betesstation 2 vid sopsorteringsstationen på fastigheten.
• Vilka försiktighetsåtgärder som har vidtagits eller kommer att vidtas för att skydda människors hälsa och miljön.

Vilken rådgivning som lämnats för att förebygga/minska behovet att bekämpning samt vilka övriga metoder som övervägts (till exempel mekanisk bekämpning).

Anmälan eller tillstånd enligt miljöbalken kan behövas vid användning av massor för anläggningsändamål. Uppgrävda massor räknas som avfall. Det som avgör ifall massorna får användas för anläggningsändamål är risken för förorening av mark och vatten där massornas föroreningsinnehåll och risk för påverkan på vatten bedöms. Det är inte självklart att man får lägga upp massor om det finns risk att den mottagande fastigheten blir förorenad. Om tillstånd krävs söks det hos Länsstyrelsen och om åtgärden endast kräver anmälan görs det till miljöavdelningen minst 6 veckor innan den påbörjas.

Det finns olika nivåer för när tillstånd eller anmälan krävs för att samla in och lagra icke farligt avfall.

Anmälan gäller för:

Bygg- och anläggningsändamål om det är mer än 10 ton men högst 30 000 ton.

I andra fall än bygg- och anläggningssyfte om mängden är mer än 10 ton men högst 10 000 ton.

Tillstånd krävs när användandet av avfall kan förorena mark eller vatten och om risken för förorening är större.

Om användandet av avfall har en risk att förorena mark eller vatten, men om den inte är lika stor ska det anmälas till miljöavdelningen.

I vissa fall finns det en väldigt liten eller ingen risk för förorening, men anmälan kan ändå behövas om naturmiljön förändras. Då gör man en så kallad samrådsanmälan till Länsstyrelsen.

Om massorna ska användas inom strandskyddat område kan dispens från strandskyddsbestämmelserna behövas. Det görs då till bygglovavdelningen.

Innan arbete med masshantering påbörjas ska en bedömning göras ifall det finns risk att det finns föroreningar i massorna. Om det finns en risk behöver provtagning ske, särskilt om det finns osäkerhet ifall massorna är förorenade. Följande frågor kan ställas för att ge en uppfattning om vad det är för typ av massor:

• Kommer massorna från en fastighet där saneringsarbeten pågår?
• Kommer massorna från en fastighet som kan ha fyllts ut med förorenade massor?
• Finns det eller kan ha funnits avfallsupplag, kemikalielagring, cisterner/tankar eller oljeavskiljare där massorna kommer ifrån?
• Kommer massorna från schaktning av vägbankar, bangårdar eller banvallar?
• Har tankning av olja, bensin eller diesel förekommit på platsen där massorna kommer ifrån?
• Har några olyckor inträffat på platsen där massorna kommer ifrån såsom spill av kemikalier eller brand?
• Finns det någon annan anledning till att massorna skulle kunna vara förorenade?

Beroende på hur mycket massor det rör sig om tas ett antal prover ut. För större ytor görs en provtagningsplan. Det kan vara klokt att ta hjälp av en konsult med erfarenhet av provtagning av massor.

Den som lämnar massor ska kunna ge information till mottagare och till myndigheter om:

• Varifrån massorna kommer (vilken fastighet)
• Tidigare markanvändning
• Om det finns misstanke om föroreningar och i så fall provtagningsresultat med halter och eventuella laktester
• Klassificering av massorna (mindre än ringa risk, icke-farligt avfall, farligt avfall)
• Levererad mängd och mottagare
• Kontroll av att mottagaren har tillstånd att ta emot massorna

Mottagare av massor för mellanlagring eller behandling ska:

• Bedöma om informationen från den som lämnat massorna är rimlig
• Se till så att det går att koppla samman informationen med rätt massor (all information ska följa med massorna)
• Dokumentera om klassningen av massorna ändras och i så fall skälen till detta och verksamhetskod

Sedan den 1 januari 2020 är det förbjudet att installera kylar och frysar innehållande köldmedium som har ett GWP över 2500, t. ex. R404A. Det är även förbjudet att fylla på kyl- och frysutrustning med nytt köldmedium där anläggningens CO2e är över 40 ton, det så kallade påfyllningsförbudet.

Utrustning som är utformad för att kyla produkter till temperaturer under – 50 °C är undantagna förbudet.

Ägare till en anläggning som innehåller köldmedier är ansvarig för att den sköts på rätt sätt. Det här måste du göra:

1. Anmäl till miljökontoret om du installerar en ny anläggning. Observera att detta gäller om du installerar en anläggning som innehåller mer än 14 ton CO2e (koldioxidekvivalenter).
2. Se till så att en anläggning som skrotas tas omhand på rätt sätt under kontrollerade former och att ett skrotningsintyg skickas till miljökontoret.
3. Se till så att dina köldmedieanläggningar kontrolleras inom bestämda kontrollintervall av en certifierad kylentreprenör. Läckagekontroller är obligatoriska.
4. Lämna in en årsrapport om skötsel och kontroller senast den 31 mars året efter. Du ska känna till och godkänna rapportens innehåll. Observera att detta gäller om den sammanlagda fyllnadsmängden i samma anläggning är mer än 14 ton CO2e (koldioxidekvivalenter).

Bestämmelserna om årsrapportering för köldmedier regleras av förordningen om fluorerade växthusgaser. Rapporten ska innehålla följande uppgifter:

1. anläggningsägarens namn och organisationsnummer
2. gatuadress och fastighetsbeteckning för fastigheten där anläggningen finns
3. anläggningsägarens kontaktuppgifter
4. namn och certifikat för teknisk personal som hanterat anläggningen
5. datum för läckagesökning och uppföljande kontroller vid ingrepp, per aggregat
6. namn och kontaktuppgifter för din certifierade kylentreprenör
7. mängder och typer av köldmedier som finns installerade
8. mängd köldmedier som har fyllts på vid service och underhåll
9. omhändertagen mängd köldmedier för återvinning och bortskaffning
10. en lista över anläggningens aggregat.

Om du inte uppfyller dina skyldigheter som ägare till en anläggning som innehåller köldmedier måste du betala en miljösanktionsavgift.

Miljösanktionsavgiften är 5000 kronor om du

• inte utför läckagekontroller
• anlitar en kylentreprenör som saknar certifiering
• inte anmäler att du installerar ett nytt köldmedieanläggning.

Om du lämnar in en årsrapport för sent är miljösanktionsavgiften 1000 kronor.

Bygg- och miljönämnden är skyldiga att besluta om miljösanktionsavgift oavsett om du har brutit mot reglerna med avsikt eller av oaktsamhet. Miljösanktionsavgiften tillfaller staten.