Oskar vastaa musiikista ruotsinsuomalaisten juhlassa - Oskar står för musiken vid sverigefinska festen

Rimbossa asuva 18-vuotias Oskar Taipale käy sähkö- ja energiaohjelman viimeistä vuosikurssia Norrtäljessä. Hän ryhtyi jo varhain soittamaan lyömäsoittimia Rimbon kulttuurikoulussa. Noin viisi vuotta sitten hän innostui myös hanurinsoitosta.

– Näin hanuria soittavan tytön konsertissa Tukholmassa. Tunsin heti, että halusin kokeilla hanurinsoittoa. Kysyin kulttuurikoulun rehtorilta, voisinko saada hanuritunteja, ja hän järjesti asian.

Oskar Taipale sai opettajan, joka opettaa häntä edelleenkin. Huhu 18-vuotiaasta hanurilupauksesta on vuosien mittaan levinnyt ruotsinsuomalaisissa piireissä. Nykyisin Oskar soittaa usein ruotsinsuomalaisissa tapahtumissa.

Mikä hanurinsoitossa houkuttelee sinua?

– Ennen kaikkea se, että yleisö pitää siitä. Tiedän, että sitä arvostetaan.

Hanurilla Oskar soittaa usein muun muassa perinteisiä suomalaisia tangoja ja polkkaa – koska häneltä odotetaan sitä. Hän yrittää samalla kehittää soittoaan ja testata muutakin.

Onko mitään, mitä hanurilla ei voi soittaa?

– Melkein kaikki on varmaan mahdollista. Hanuria ei kuitenkaan voi verrata pianoon, jolla periaatteessa kaikki onnistuu. Mutta jos käytettävissä on melodiabassohanuri, niin … kaikki, mitä olen testannut, on onnistunut hanurilla.

Rumpuja Oskar soittaa ennen kaikkea big bandissä, jossa hän mieluiten soittaa jazzia.

– Lyömäsoittimilla soitan myös rokkia ja muuta modernimpaa musiikkia. Sekin on kivaa.

Suurin ero lyömäsoitinten ja hanurin välillä ovat Oskaria ympäröivät muut muusikot.

– Silloin minun on kuunneltava myös heitä. Minä määrään tahdin ja johdan muita, enkä siis voi harhailla omille teilleni. Hanuria taas soitan yksin, ja soitan koko ajan omien valintojeni mukaan.

Isäsi on suomalainen ja äitisi ruotsalainen. Oletko saanut soittamiseen inspiraatiota isältäsi?

– En, kumpikaan vanhemmistani ei soita mitään instrumenttia. Tämä on ihan oma juttuni. He tukevat kyllä minua ja heistä tämä on kivaa. Siksi jatkankin soittamista.

__________________________________

Det började med slagverk. Sedan lärde han sig spela dragspel. I dag anlitas Oskar Taipale från Rimbo i olika sammanhang där finnar möts. På söndag, den 26 februari, medverkar han vid firandet av sverigefinnarnas dag i Nykvarn.

18-åriga Oskar Taipale bor i Rimbo och går sista året på el- och energiprogrammet i Norrtälje. Han började tidigt spela slagverk i kulturskolan i Rimbo. För ungefär fem år sedan fastnade han dessutom för dragspel.

– Jag var i Stockholm på en konsert och såg en flicka som spelade dragspel. Jag kände direkt att jag ville testa instrumentet. Så jag gick till kulturskolans rektor och frågade om jag kunde få dragspelslektioner. Det fick jag.

Oskar Taipale fick en lärare – som han fortfarande spelar för. Och efterhand har ryktet spridit sig i sverigefinska kretsar om det 18-åriga dragspelslöftet. Nu har han många spelningar i sverigefinska sammanhang.

Vad är det du gillar med att spela dragspel?

– Framför allt att andra tycker om det. Jag vet att det är uppskattat.

Som dragspelare väljer han ofta traditionella finska låtar med tango, polka och annat – eftersom det brukar vara det som förväntas i sammanhanget. Han försöker ändå utveckla sitt spel hela tiden och göra saker lite annorlunda.

Finns det något som inte fungerar på dragspel?

– Det mesta är nog möjligt. Men det är ändå inte som ett piano där du kan göra nästan allt. Men om du har ett dragspel med melodibas så … Jag har ännu inte provat något som skulle vara omöjligt på dragspel.

När han sätter sig vid trummorna blir det däremot helst jazz, tillsammans med storbandet han spelar med.

– Det kan också bli rock eller andra modernare låtar när jag spelar slagverk. Det är kul det också.

Den största skillnaden mellan att spela slagverk eller dragspel är ändå musikerna omkring honom.

– Jag måste lyssna på andra när jag spelar slagverk. Det är jag som styr och håller takten. Då kan jag inte driva i väg på egen hand. När jag spelar dragspel är jag däremot på egen hand. Då bestämmer jag själv hur jag vill spela.

Din pappa är helfinsk och din mamma svensk. Är det din pappa som inspirerat dig?

– Nej, ingen av mina föräldrar spelar något instrument. Det här är min grej. De tycker det är kul och stöttar mig. Därför fortsätter jag.

Så firas sverigefinnarnas dag i år
Ruotsinsuomalaisten päivää juhlitaan tänä vuonna näin